Sommaräventyret

Bara flygningen från Jukkasjärvi till den lilla sjön Rovijaure är nästan värd hela resan. Mil efter mil av vildmark passerar under planet. Så skönt att den finns!

Efter landningen på Rovijaure får man klättra över en liten ås för att komma till älven. Utsikten uppe från åsen är fantastisk och man vill egentligen bara stanna kvar och njuta.

Men meningen är ju att man ska ta sig nedför älven och det är bara att hoppa i flotten och sätta igång. Fast jobbigt blir det nästan aldrig – i forsarna låter man flotten följa med strömmen och koncenterar sig bara på att välja bästa vägen och undvika de största och vassaste stenarna.

Vattnet är klart och smakar fantastiskt gott. Man mår bra i den här vildmarken och det finns naturligtvis flera anledningar, men luften och vattnet är nog bland de viktigaste.

Här har vi klättrat upp på en höjd för att se var älven tar vägen och planera vår färdväg. Här är det riktigt öde. De första två dagarna på resan såg vi inte en enda människa. Sedan började vi se enstaka tält, några fiskare och ett par kanoter

Det finns inga vattenfall i Laionälven och alla forsar är lätta att ta sig igenom med gummiflotten.

De här året var inte det bästa fiskeåret i älven, enligt en del så är det den stora mängden uppvandrad lax som medfört att öringarna flyttat sig från de typiska ståndplatserna. Men harr finns det som vanligt gott om och det är normalt inga problem att få upp matfisk  

Kväll i Jårkastakka, resans slutmål. Vi väntade ett par timmar på att att bli hämtade, passade på att laga flotten och titta på solnedgången. Och hur härligt det än nu än är sova i tält så känns det fint att efter sex nätter komma tilbaks till duschen och stugan i Lainio by.

Driftare var Henrik, Christina, Monixa, Janne och Per, varav flera 2003 kommer att fira 14-årsjubileum som nöjda Lainio-turister.